Självplågande sadist går det ihop?
Jo… alltså det är självvalt, men när jag gjorde valet kan ju diskuteras. Hur som helst så lider jag helvetets alla kval just nu för röksuget river rätt ordentligt i mig. Jag har varit rökfri i 15 dagar, de första 2-3 var jobbiga men OK…sen gick det bra med några få kittlingar per dag som jag lätt tog mig förbi under en veckas tid. Jag tog nämligen beslutet att sluta röka i New York där det är rökförbud överallt och jag inte hade några invanda mönster som skulle locka mig i fördärvet. Nu är jag hemma igen och jag lider verkligen, jag har svårt att se hur jag ska undvika att bli ännu fetare för när suget blir som värst vill jag gärna knapra på något. Än så länge har jag lyckats hålla mig till nötter och frukt… men hallå… det är också energi… som jag troligen inte förbränner som jag borde. Hur som helst så gör jag ett ärligt försök att bli kvitt giftpinnarna just nu så om jag är extra kinkig och grinig får ni ha överseende… drygt 20 år är svåra vanor att bryta… vilket leder tillbaks till början…gjorde jag valet att plåga mig själv redan då (Jag njuter ju av ciggen)? Eller är det nu när jag valt att sluta som självplågeriet komer in?
3 har sagt sitt
3 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “SjälvplÃ¥gande sadist gÃ¥r det ihop?”
Grattis till det sunda beslutet!
Det är säkert inte lätt efter 20 års ovana, men det är många som fixat det. Det gör du säkert också.
Jag ska inte predika, men tänk pÃ¥ att risken för cancer minskar i o m rökstoppet – det är ju bra bÃ¥de för dig och dina nära o kära. (Det är tungt att se en anhörig drabbas av lungcancer, vet jag av egen erfarenhet…)
Lycka till jättemycket!
Grattis till det valet!
Slutade själv röka för snart 2 Ã¥r sedan……har dÃ¥ rökt i 30 Ã¥r!
Fick köra dialoger i början med mig själv..den onda som ville bjuda pÃ¥ cigg och den goda som stoppa….
Gick faktiskt förväntansfullt bra, har släpat pÃ¥ mig 5 kg under denna tid…men det var det värt!
Värst är i början men sen lugnar allt ner sig efter hand…allting gÃ¥r…tydligen…har överträffat mig själv…*glad*
Lycka till!
*kram* till er bÃ¥da för hejarop. Jag har än sÃ¥ länge ingen aning om hur det kommer sluta… Egentligen är jag inte särskillt motiverad… det var New York resan som bjöd pÃ¥ ett tillfälle bara.
Men nu känns det liksom lite dumt att ge efter för den där pyrpinnen hur gott den än doftar och smakar… Om ni hÃ¥ller tummarna sÃ¥ tar jag fram svärdet och fortsätter kämpa mot den rykande draken.