Att skämma bort
M och jag var ute och käkade brunch idag (mer om det senare). När vi satt där och babblade om allt möjligt kom vi in på kattuppfödare.
Jag: – Visst skulle jag kunna tänka mig att ta en kull nÃ¥gon gÃ¥ng, men jag tänker aldrig lÃ¥ta katterna ta över mitt liv.
M: *flinar*
Jag: – Jamen du vet vad jag menar! (Jag syftar pÃ¥ de uppfödare vi besökt som haft kattprylar frÃ¥n golv till tak i alla rum. Där det funnits katter över allt och praktiska hemsnickrade kattgÃ¥rdar som sett…Ja…hmmm…hemsnickrade ut varit det första som slagit en)
M: *flinar, lägger huvudet på sned och tittar intensivt på mig*
Jag lite desperat: Ja men sluta nu. Jag försöker i alla fall att få kattprylarna att smälta in och söker lite diskret designade saker.
M: – Ja fast kissarna har ju mer möbler än du! SÃ¥ rabblar han upp det de har och det jag har.
Jag: OK då så de har tagit över mitt liv!
Vi lämnar fiket och går igenom centrum. Där ligger naturligtvis en zooaffär… Jag slinker in.
Jag: – Ja du sa ju att att de tagit över mitt liv!
M plockar Ã¥t sig tvÃ¥ klösbrädor (Var det mittliv de tagit över? 😉 ), en sÃ¥ att det ska finnas en fräsch när â€?Famoâ€? kommer och tar hand om vÃ¥r piplisa och pajas. En fÃ¥r de direkt när vi kommer hem. Nicke tycker att det nästan inte finns nÃ¥got bättre än en nyöppnad klösbräda. Borskämda luddtussar!
2 har sagt sitt
De där ulltussarna ska ju självklart skämmas bort massor! Vilka sötnosar!!! 🙂
Kram!
Ja kan man göra annat?