Sagan om nÀr Askungen möter Snövit
Jag Ă€r allt utom en hemmets gudinna, jag fĂ„r oftast panikstĂ€da nĂ€r jag ska ha besök. Inte sĂ„ att det Ă€r direkt skitigt, mer sĂ„ att ”nĂ„gon” har slĂ€ngt klĂ€der pĂ„ golvet och katthĂ„rsfabriken under sĂ€ngen har stĂ„tt och puffat ur sig smĂ„ kattungar direkt efter det att jag farit runt som en riktig husmor med dammsugaren. De vita flufftussarna dyker upp bara sekunder efter det att dammsugaren stĂ€llts undan. SĂ„ varför stĂ€lla undan den överhuvudtaget? Antagligen för att dammsugare Ă€r jĂ€kligt fula. I alla fall de allra flesta.
Electrolux har under Ă„ren bĂ„de gjort mig asförbannad (Electrolux Ergorapido/byte av filter) men jag har varit vĂ€ldigt nöjd med min Ultra silencer, till och med min mest hispiga katt har börjat förlikat sig med den dĂ„ den inte dĂ„nar nĂ€r jag utövar mina hushĂ„llskunskaper. SĂ„ tog de fram ”Snövit” (Ultra silencer Electrolux, limited edition) men i begrĂ€nsad upplaga och sĂ„lunda betydligt dyrare ocksĂ„ (Jag vet inte om jag Ă€r nöjd eller förbannad, vill ju ha men varför ska den vara extra dyr?) . Hur som helst sĂ„ Ă€r ”hon” designad av Pia WallĂ©n som lĂ€r ha inspirerats av ljudet som fick henne att tĂ€nka pĂ„ ljudet av fallande snö. Jag kan dessutom se den lilla glimt av humor som syns i de orange detaljerna som symboliserar de orange pinnar som markerar vĂ€gkanten för vinterns vĂ€gröjare.
Den hÀr Askungen drömmer vidare, inte om en bal pÄ slottet men en skinande snövit skönhet.
