Ni som sett mina designer frÃ¥n det att jag började bygga sidor 1999.  Och framför allt efter det att jag skaffade MySecretWindow.com 2001 vet att jag gjort ett flertal â?skrivbordsdesignerâ? alltsÃ¥ mina prylar sedda frÃ¥n ovan. Idag ramlade jag över en nygammal blogg som jag sett tidigare men inte med den här designen, blev lite nostalgisk vilket inspirerar till att Ã¥ter igen bygga en â?skrivbordsdesignâ?.
Nu har jag dessutom mer utrymme att spela på. För när jag började var det ingen idé alls att gå utanför bredden 800 pixlar få hade högre upplösning. Nu skulle jag få hela 1024 pixlar att leka med. Skaparlängtan vill se det klart NU! Frågan är bara när ska jag ha tid? Men har jag inte varit rosa länge nog nu?
Vad tycker ni? Skulle det smaka med en ny version med detta tema?
Förra veckan hade vi besök av våra ryska partners på jobbet. Då fick jag 16 små fyrkanter i present. Fyllda med Irish coffee choklad. Så till dagens tema bjuder jag på dem!

Föregående inlägg föranleder till uppvisning i smaklöshet (Ursäkta den dåliga bildkvalitén). Nåja den svarta klänningen skulle jag faktiskt kunna bära även idag med om jag bara gick i den. den är hyffsat tidlös. Puffärmen vet jag inte riktigt om den är OK, inte heller de fingerlösa handskarna. Fast den klänningen åt en mus upp när jag bodde med min man på Ingarö, så det behöver jag inte bekymra mig över tack och lov. Den rosa gräddtårtan borde egentligen inte visas upp men oj vad beundrad den blev när det begav sig. Ja ja skratta ni bara, och klä er för guds skull tidlöst och inte efter mode. För om 20 år kanske ni ser tillbaks… då ni!
Har precis kollat på må-bra-filmen ”27 dresses” och herre min skapare vilka kreationer man kliver i som tärna. Katherine Heigl och jag visar upp oss i våra fantastiska kreationer vi burit som tärnor (Nedre högra hörnet).
Jag borde ha vägrat och lyssnat på min pappas råd (Någon gång när jag var i 15års åldern hade han ett far och dotter samtal med mig -”Vad du än gör ha aldrig vita nylonstrumpor”.
När jag kikar på bilden inser jag genast hur klok min pappa är. Till mitt försvar så var det här brudens önskan. Jag har bara gjort om misstaget en gång senare, på mitt eget bröllop. Se bara hur det gick!
Eftersom jag inte vill skriva någon ”spoiler” så säger jag bara att fröken Heigl i alla fall gjorde helt rätt i sista scenen. Filmen i övrigt är helt förutsägbar men vad gör det? Det var precis en sån film jag kände för.