Ni som sett mina designer frÄn det att jag började bygga sidor 1999. àOch framför allt efter det att jag skaffade MySecretWindow.com 2001 vet att jag gjort ett flertal ù�skrivbordsdesignerù� alltsÄ mina prylar sedda frÄn ovan. Idag ramlade jag över en nygammal blogg som jag sett tidigare men inte med den hÀr designen, blev lite nostalgisk vilket inspirerar till att Äter igen bygga en ù�skrivbordsdesignù�. Nu har jag dessutom mer utrymme att spela pÄ. För nÀr jag började var det ingen idé alls att gÄ utanför bredden 800 pixlar fÄ hade högre upplösning. Nu skulle jag fÄ hela 1024 pixlar att leka med. SkaparlÀngtan vill se det klart NU! FrÄgan Àr bara nÀr ska jag ha tid? Men har jag inte varit rosa lÀnge nog nu?
Vad tycker ni? Skulle det smaka med en ny version med detta tema?
Förra veckan hade vi besök av vÄra ryska partners pÄ jobbet. DÄ fick jag 16 smÄ fyrkanter i present. Fyllda med Irish coffee choklad. SÄ till dagens tema bjuder jag pÄ dem!
FöregĂ„ende inlĂ€gg föranleder till uppvisning i smaklöshet (UrsĂ€kta den dĂ„liga bildkvalitĂ©n). NĂ„ja den svarta klĂ€nningen skulle jag faktiskt kunna bĂ€ra Ă€ven idag med om jag bara gick i den. den Ă€r hyffsat tidlös. PuffĂ€rmen vet jag inte riktigt om den Ă€r OK, inte heller de fingerlösa handskarna. Fast den klĂ€nningen Ät en mus upp nĂ€r jag bodde med min man pĂ„ Ingarö, sĂ„ det behöver jag inte bekymra mig över tack och lov. Den rosa grĂ€ddtĂ„rtan borde egentligen inte visas upp men oj vad beundrad den blev nĂ€r det begav sig. Ja ja skratta ni bara, och klĂ€ er för guds skull tidlöst och inte efter mode. För om 20 Ă„r kanske ni ser tillbaks… dĂ„ ni!
Har precis kollat pĂ„ mĂ„-bra-filmen ”27 dresses” och herre min skapare vilka kreationer man kliver i som tĂ€rna. Katherine Heigl och jag visar upp oss i vĂ„ra fantastiska kreationer vi burit som tĂ€rnor (Nedre högra hörnet).
Jag borde ha vĂ€grat och lyssnat pĂ„ min pappas rĂ„d (NĂ„gon gĂ„ng nĂ€r jag var i 15Ă„rs Ă„ldern hade han ett far och dotter samtal med mig -”Vad du Ă€n gör ha aldrig vita nylonstrumpor”. NĂ€r jag kikar pĂ„ bilden inser jag genast hur klok min pappa Ă€r. Till mitt försvar sĂ„ var det hĂ€r brudens önskan. Jag har bara gjort om misstaget en gĂ„ng senare, pĂ„ mitt eget bröllop. Se bara hur det gick!
Eftersom jag inte vill skriva nĂ„gon ”spoiler” sĂ„ sĂ€ger jag bara att fröken Heigl i alla fall gjorde helt rĂ€tt i sista scenen. Filmen i övrigt Ă€r helt förutsĂ€gbar men vad gör det? Det var precis en sĂ„n film jag kĂ€nde för.