FÄr se om ni kan hÄlla reda pÄ Hurtbullarna för mÄnga sÄna blir det i det hÀr inlÀgget!
Hurtbulle 1 har jag vid nĂ„got svagt tillfĂ€lle lovat att jag ska börja pĂ„ vattengympa om jag fĂ„r bo kvar. Har i alla fall sagt att jag ska mer Ă€n fundera pĂ„ det. Det betyder sĂ„ vitt jag kan se det att jag sagt nĂ„got oövertĂ€nkt. Hurtbulle 2 har faktiskt sĂ„ smĂ„tt, om Ă€n ack sĂ„ slĂ„ngsamt börjat inspirera mig till eventuella stordĂ„d. Mest genom att vi lagar hurtbullemat och har gjort det ganska genomgĂ„ende. Det har börjat fĂ„ mig att kĂ€nna mig lite smĂ„duktig. Problemet blir att nĂ€r jag börjar jobba igen gĂ„r matlagandet tillbaks till mer sporadiskt lagande Ă€r jag rĂ€dd (PĂ„ bilden ser ni dagens mat + efterrĂ€tt). NĂ„ja vi fĂ„r vĂ€l se om de med förenade krafter lyckas fĂ„ mig inspirerad och motiverad. SĂ„ lĂ€nge de inte tjatar kanske de lyckas bara genom egna meriter …
Heja Mig!
Hurtbulle 1 Började skriva om sin trÀning i sin blogg för sÀkert ett Är sedan om inte mer. Den har inte slutat skriva och hurtbulla sig Àn.
Hurtbulle 2 Gör sÄ för mig pÄtagliga framsteg och har börjat blogga om hurtbulleriet, allt bidrar till att lÄÄÄÄngsamt motivera Àven mig.
Instruktioner
Koka gnocchin enligt instruktionen. Skölj den snabbt och lÀgg den Ät sidan. FrÀs sockerÀrtor, purjolök, paprika och pressad vitlök i hÀlften av margarinet. Krydda med rosmarin och salt. LÀgg grönsakerna Ät sidan. Stek gnocchin i resten av margarinet. Strö pÄ ströbrödet. Avsluta med att röra ner grönsaker, babyspenat och rÀkor.
BerÀttade ju tidigare att jag skulle bli VD eller CEO som man sÄ flashigt kallar det för att vara internationell. Key Account Manager vad Àr det för blaj (och varför anvÀnder man i sÄ fall inte en svensk titel för det)? Bahhh! VÀldigt viktiga frÄgor det hÀr, ja det vill sÀga om man Àr titeltokig vilket jag inte Àr. Konstigt men mÀn tycks jaga titlar mer Àn kvinnor, vad Àr det med det egentligen?
Var i alla fall pÄ banken och stoppade in aktiekapitalet idag. SÄ nu rullar det pÄ vill jag sÀga. Nu ska det kluddas pÄ ytterligare nÄgra papper och sÄ ska ett par bevittnas. Men sedan Àr vi pÄ banan.
Hitta rÀtt med Google maps har vÀl de flesta gjort nÄgong gÄng, hÀr bor till exempel jag:
Jag undrar bara vart har alla bilar tagit vÀgen?
Med Google Earth kan du komma Ă€nnu lite nĂ€rmare med hjĂ€lp av satellitbilder , kartor, vyer över landomrĂ„den, 3D-bilder av byggnader kan du ta dig ner Ă€nda till gatunivĂ„ i vissa fall. DĂ€r kompletteras Ă€ven satellit- och flygfotona med nĂ€rbilder av frĂ€mst stadsmiljöer och husfasader. normalt sĂ€tt berĂ€ttar aldrig Google om, vart eller nĂ€r de ska fotografera gatuvyn, det skulle ju medföra att det sĂ„g ut som om det var extreme home makeover eller kungabesök överallt. Med andra ord Ă€r det inte sĂ€rskillt lĂ€tt för vem som helst att komma med pĂ„ en sĂ„n bild. Men Michael Weiss-Malik Ă€r inte vem som helst. Han Ă€r anstĂ€lld vid Googles högkvarter i Mountain View dĂ€r han arbetar just med Google Earth och Maps. SĂ„ nĂ€r det skulle fotas vid högkvarteret passade han pĂ„ att fria. Zommar du in Charleston Road 1642 i Mountain View i Kalifornien ser du i alla fall tydligt Michael dĂ€r han hĂ„ller upp en skylt med texten ”Proposal 2.0 Marry Me Leslie!!”
2.0? vad hÀnde vid 1.0? VÀgrade Leslie dÄ? Eller har han varit gift tidigare? Jag vill ha hela storyn tack!
Som jag förstÄr det sÄ Àr det mÄnga som börjat sin bana pÄ höga klackar synnerligen vingligt. SjÀlv minns jag det som helt problemfritt nÀr jag började vid 13 Ärs Älder dÄ pÄ 7cm. Sen har det varit höga klackar för hela slanten under en 20 Ärsperiod. Att springa var absolut inget problem, jag skulle lÀtt fÄtt Carrie i SITC att se ut som en nybörjare.
Klackarna har blivit sĂ„ höga som 12 cm men dĂ€r gĂ„r nog min grĂ€ns. Jag springer inte lĂ€ngre obehindrat i dem heller, fast det kanske beror pĂ„ att jag inte springer obehindrat alls! đ
Nu Ă€r det i alla fall dags igen att tĂ€vla i nĂ„got betydligt mer krĂ€vande Ă€n maraton, nĂ€mligen ”Stiletto run” Som anordnas av tidningen Glamour. Har du inte redan anmĂ€lt dig kan du ju börja trĂ€na höghöjdstrĂ€ning inför nĂ€sta Ă„rs glamourösa lopp. Vinsten i Ă„r Ă€r 100 000 kr att shoppa för hos Rules by Mary. SĂ„ det Ă€r inte smĂ„potatis man springer för ,om man nu gillar deras klĂ€der vilket inte jag gör. Dessutom har de ju inga riktiga stiletter i sitt sortiment vilket jag tycker Ă€r skamligt i just detta fall. Regler:
Skorna som du springer i mÄste ha klackar som Àr minst 7 centimeter höga och max 1,5 cm breda. MÀt klackarna som pÄ bilden.
Endast kvinnor över 18 Är fÄr delta.
Jo nu har det hÀnt igen, ett odjur invaderade. Fast den hÀr gÄngen hoppade den inte pÄ mig tack och lov. NÄgot som kÀndes ofantligt stort flög in genom balkongdörren. Virrade sedan runt helt hysteriskt.
M: -Ăr det en humla?
Jag: -NÀ lika virrig men nÄgon humla Àr det inte, kanske en ovanligt Àcklig nattfjÀrill?
Besten fortsÀtter att virra och kommer dessutom allt nÀrmare. M beslutar sig sjÀlvmant för att inte plÄga mig utan ger sig ut pÄ jakt. LÀbbiga fladdret fortsÀtter att gÀcka, men hÄller sig nu pÄ avstÄnd. Vilket krÀk! M fokuserar och intensifierar jakten, nu ska vad det nu Àr dö. Dà anfaller den M, lite i panik fnissar jag och sliter fram kameran. Man fÄr inte lÄta bestar skrÀmma en naturfotograf som jag (jag Àr en tvÀttÀkta stadsmÀnniska uppvÀxt pÄ landet). BestÀmmer mig för att köra bÀsta berÀttarrösten som förvrids till nÄgot barnsligt kvidande. SmÄ kryp Àr verkligen lÀbbiga!
Jag: Hoppa Mika, hoppa! Piper jag samtidigt som det hysteriska skrattet vÀller upp, för lite komiskt Àr det. DÀr fick jag för att jag begÀrde förströelse i föregÄende inlÀgg!
SĂ„ PAFF (VĂ€rsta Batman effekten)
M: NU! Nu ligger den pÄ golvet. (Poff tidningen trÀffar igen för sÀkerhets skull) Nu vÄgar jag mig fram och fota det lilla (men i mitt huvud ack sÄ stora) krÀket.
Min Halloween
Eftersom jag Àlskar Halloween sÄ mycket har mina halloweenpÄhitt fÄtt en alldeles egen blogg.
Vad e re om?
Ett fönster till min hemliga och ÀndÄ inte sÄ hemliga vÀrld, pressa nÀsan mot glaset och kika in hos mig och kissarna. Ibland slÄs fönstret upp och visar mer genom webcamen Àven om det nu mer inte sker sÄ ofta. Jag bjuder pÄ funderingar om allt som dyker upp i mitt liv. Bara jobbet Àr för privat. Vardagsbetraktelser i kombination med egotripp. Hela vÀrlden Àr en scen och vi Àr manusförfattarna till vÄra egna liv. HÀr ser ni mina manusblad fyllas bÄde med nonsens och saker av vikt.
FÄr se om ni kan hÄlla reda pÄ Hurtbullarna för mÄnga sÄna blir det i det hÀr inlÀgget!
