Cia på barikaderna?
Puh vi skulle börja veckan med ett besök som berörde miljöfrågor. Onekligen lät det som om det skulle bli en tung och trist dag. För ärligt talat hur tjatigt kan det inte bli med alla miljöargument trots att det är så viktigt?
Vid nio pallrade vi oss in i konferensrummet och där hade vi en norrman i kostym. Torrvarning!!!
Tina presenterade honom som miljöaktivist och Greenpeacare, oh taggarna åkte ut då jag känner att de brukar vara fanatiker. Jag fixar inte fanatiker oavsett vad det är, matvanor, religion, eller miljö.
Men så började karln prata och han berörde utan pekpinnar. När jag jobbade som enhetssekreterare på IMM på Karolinska Institutet handlade forskningen som ”mina” professorer höll på med mycket om cancer, rökning och dioxiner. Så jag kände igen en hel del av det han började med.
Han hade så klart blivit fängslad och dömd för sina tilltag. Men det hade också gett honom jobb som miljöansvarig där han bland annat sett till att företaget polisanmälde sig själva för miljöförstöring vilket resulterade i böter och fängelsedomar och naturligtvis även saneringskostnader. Vilket företaget sedan tjänade in med råge. Det han sa handlade mycket om att leva som man lär och att visa upp det för så vinner du tillit för det du påstår att ditt företag står för.
Vi fick sträcka lite på oss då vi redan jobbat och kommit en bra bit när det gäller miljöarbete.
Klockan 11:40 kom vi ut…det kändes som vi bara suttit där en timme och så var det två timmar och 40 min, bra och fängslande med andra ord.
Summan av kardemumman var i alla fall att jag kände att det här är viktigt och att jag vill vara stolt över mitt företag för det vi gör. Och jag var farligt nära att klä på mig veluroverall, näbbkängor, palestinasjal och kedja fast mig vid lämplig miljöbov (Vaddå fördommar?).
En har tyckt till än så länge
Tänkt så bra att man kan få ändra sina fördomar ibland
(fast allt för ofta har man faktiskt rätt i det man tror, så det så!)
🙄