En galen grottmÀnniskas memoarer
Under Ärens gÄng har mitt sjukvÄrdsförakt samt min sprut- och lÀkarskrÀck byggts upp till en fobi.
IgĂ„r var jag pĂ„ KS pĂ„ koagulationsavdelningen för en rutinkontroll. Ny lĂ€kare skulle trĂ€ffas…hua!
Som den barnunge jag Ă€r tvingade jag upp M för att hjĂ€lpa till att Emla mitt armveck. Dvs sĂ€tta pĂ„ bedövningssalva. Lite morskare med en stor vit salvblĂ„sa, som jag absolut inte ville klĂ€mma Ă„t. DĂ„ skulle den poppa som en gigantisk finne pĂ„ bussen. SĂ„ klart ville jag inte stoppa in den i jackĂ€rmen och gick med armen utstrĂ€ckt som om den vore fixerad. Kan meddela att jag faktiskt nĂ„dde KS ”helemlad” men med vĂ€rkande arm..
Klarade av vÀntrummet utan att bryta ihop. Men sedan inne hos lÀkaren blev det den vanliga störtfloden av tÄrar, samtidigt som jag vart förbannad pÄ att jag blev sÄ fasligt förrÄdd av mig sjÀlv. Jag menar inte skulle lÀkaren hoppa pÄ mig och slita av min halspulsÄder eller nÄgot annat förskrÀckligt. Jag vet att det inte kommer hÀnda nÄgot farligt, men det dÀr med förnuft och kÀnsla Àr inte samma sak. VÀldigt bra ny lÀkare för övrigt, och ni ska veta att nÀr det kommer frÄn mig sÄ har man gjort nÄgot speciellt intryck.
SÄ var det dags för provtagningen, Fram till att det var gjort var jag inte helt sÀker pÄ att det skulle kunna genomföras. Harig Àr inte rÀtta ordet, jag förvandlas pÄ en sekund till en grottmÀnniska som uppfattar fara och stÀller genast in mig pÄ flykt. Samtidigt sker en smÄtt schizofren konversation och förhandling i min hjÀrna, logisk nutidskvinna vs grottmÀnniskan.
Nu gÄr det Ät energi, jag tror att jag nÀstan skulle kunna banta pÄ det hÀr sÀttet, trots att det inte sker nÄgon direkt fysisk aktivitet frÄn min sida. Sen kommer den dominanta hÀxan fram som kontrollerar och domderar, dock i lugn och sansad ton. Tack och lov att mina journaler Àr fullklottrade med anteckningar om min fobi, för nu gör sköterskorna inte motstÄnd lÀngre utan följer mina instruktioner till punkt och pricka. SÄ Àven igÄr, eller i alla fall nÀstan för hon missade sÄ det inte kom nÄgot blod. Herre gud jag blöder varje dag och nu fÄr de inget blod till sina prover. Jag fick dra efter andan och sÀga Ät henne att rota. Det kan resultera i tennisbollsstort kolsvart mÀrke. Hur tÀnkte jag? Proverna blev till slut tagna, och tack vara Emlan sÄ kÀnde jag inget. Jag ser dessutom inget jÀttemÀrke pÄ armen. Förnuftet hade sÄ klart rÀtt som vanligt.
Jag ser verkligen inte fram emot mina möten med grottCia, likförbannat kommer hon att dyka upp igen vid nÀsta möte med sjukvÄrden.
3 har sagt sitt
3 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “En galen grottmĂ€nniskas memoarer”
Usch, det sĂ„g smĂ€rtsamt och blĂ„mĂ€rkligt ut. Modigt att du klarade av det. Och ett gott med ont kan ju vara att möta sin inre grottkvinna som du sĂ€ger, det Ă€r sĂ€kert bra och nyttigt att brottas lite med sina gamla instinkter ibland. Skulle det dessutom vara en bantningsmetod snackar vi högintressant – betydligt bĂ€ttre Ă€n att sniffa choklad.
Vad syggt du har fÄtt det förresten! Eller Ànnu snyggare, borde jag vÀl sÀga.
Trevlig helg! đ
USCH! Jag hatar verkligen sprutor och lĂ€kare! FörstĂ„r inte att jag kan vistas varje dag i sĂ„n miljö faktiskt… men sĂ„ lĂ€nge jag sjĂ€lv slipper, sĂ„ hĂ€rdar jag ut. Usch för att de ska ta blod… det gĂ„r bĂ€ttre att fĂ„ injektioner i sĂ„ fall, men det gör sĂ„ j…a ont att t ex ta sĂ€nkan i armvecket!
Du var verkligen duktig! Jag har inte tagit prover pÄ sÀkert 20 Är, knappt ens tandlÀkarbedövning. Försöker alltid laga utan, just för att jag hatar sprutan.
KRAM
Injektioner Àr vÀrst av allt och bedövningssalva Àr ett krav.
Stackare.. jag ska inte vĂ€rva dig som blodgivare. Jag lovar…