Fäbojäntan?
Satt och bläddrade bland gamla bilder och då dök dessa upp. De är från vår lilla exkursion då vi fick för oss att vi skulle fota fyrar på Öland. Södra uddens fyr blev fotad utan större bekymmer och faktiskt norra också. I alla fall tills vi skulle gå till bilen. Då hörde vi en kobjällra långt bort på andra sidan buskarna. PÅ skämt klämmer jag ur mig att jag skulle blivit en sjudundrandes fäbojänta då jag kan locka på alla djur även kor. M ser skeptiskt på mig, så jag tar fram bästa kolockar rösten och roppar skämtsamt
– Koooseeerar kooosssera.
Hjärtat stannar i halsgropen när jag hör hur det börjar dundra på andra sidan buskarna sen prasslar det och knakar det. Plötsligt kommer de från alla håll och dundrandes skumpar de in på parkeringen där vi står. Misstrogna och faktiskt smått rädda om våra liv (Kossor trampar ner folk har jag hört) står vi båda halvt paralyserade. Långsamt förpassar vi oss till bilen och glider in på sätena med kossorna spatserandes tätt inpå.
Vad lärde vi oss av detta? Ingenting mer än att kossor som skenar mot en är väldigt läskiga. Nästan så man får Koskräck.
Fäbojäntans bildbevis
En har tyckt till än så länge
En har tyckt till när det gäller mina tankar om “Fäbojäntan?”
Hahah… du hade väl träskor och flätor… och kort-kort… 😉