Köttbulle i spåret
Ja så nu är det ett och ett halvt år sedan jag bröt axeln. Den är inte OK än men idag kunde jag inte hålla mig så M och jag sökte upp de igensnöade spåren.
PÃ¥ parkeringen kom jag pÃ¥ att jag nog behövt öva pÃ¥ att fÃ¥ pÃ¥ skidorna, men efter lite trixande löste det sig.Vi borde kanske tänkt pÃ¥ vallan ocksÃ¥… det var bakhalt sÃ¥ in i bängen. försökte man skjuta ifrÃ¥n Ã¥kte man liksom bakÃ¥t istället för framÃ¥t sÃ¥ vi hasade fram barnstyle. Inte ville det glida framÃ¥t heller tyckte jag. Fast det berodde nog en del pÃ¥ att spÃ¥ren var igensnöade för där de lÃ¥nga och det korta spÃ¥ren gick ihop gled det nÃ¥got bättre. PÃ¥ stora delar av spÃ¥ret fann inget spÃ¥r skulle jag vilja säga. Syns nog pÃ¥ bilden ocksÃ¥, där stÃ¥r jag mitt emellan det som ska vara spÃ¥ren.
Reflexerna är super för man ser ju smalare ut 😉
Halvägs var jag så trött att benen skakade det var ingen hit i nerförsbackar. Sen kom det en betydligt snabbare åkare bakom i största backen och skrek
-Kommer höger!
Va fan menar hon med det? Tro inte att jag hade kontroll nog att göra nÃ¥got Ã¥t vad hon skrek oavsett. Jag swishade ju för full fart nerför och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, sÃ¥ jag ramlade … Tjong sÃ¥ lÃ¥g jag pÃ¥ rygg som en skalbagge och kunde inte ta mig upp. Jag var för trött. SÃ¥ där lÃ¥g jag och fnissade av trötthet (kunde antagligen lika gärna börjat grÃ¥ta) . Fick knäppa loss och resa mig pÃ¥ skakiga knän. Kanske hade jag rasat även utan proffsdonnan som gapade för jag har fortfarande ingen aning om hur man stannar eller bromsar. Kan bli en ny skada… Hmmm
Vi var nu över halvägs. Tyvärr upptäckte vi nu att vi var vid den riktiga starten och därifrån börjar det med ELAKA backar. Det innebara att vi slutade med elaka backar. Jag fick ta av skidorna igen och gå upp annars tror jag jag skulle svimmat. Kände igen varningssgnalerna så jag lyssnade och försökte gå långsamt utan att stanna och bli kall.
Uppför och uppför och uppför och sedan en superläbbig backe nerför som till och med M bangade vi visste helt enkelt inte hur vi skulle hantera en lång brant backe utan spår med en skarpsväng i slutet av backen.(kan någon förklara hur man gör, speciellt om benen är så trötta att de nästan är stumma)
Nu vet vi i alla fall vart vi ska börja spåret nästa gång, för ja det blir fler gånger bara träningsvärken efter den här gången givit med sig en aning (Den kommer att bli grym) .
E lär ha lipat av trötthet när de var i fjällen, jag vet hur hon kände sig. Jag var nära. Väl i bilen fnissade jag istället konstigt hur man kan bli.
5 har sagt sitt
5 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “Köttbulle i spÃ¥ret”
Riktigt bra kämpat! Vilka hemska spÃ¥r ni hittade! Försök att leta upp ett skidspÃ¥r pÃ¥ nÃ¥gon golfbana nästa gÃ¥ng, de brukar vara ganska platta. Första gÃ¥ngerna har man ju fullt upp bara med att hÃ¥lla balansen. SÃ¥na där nedförsbackar med kurva är det värsta jag vet, dÃ¥ försöker jag bromsa mig ner som mrs Bean…
Balansen gick hyfsat förutom när gaptanten kom. Det går inte att bromsa så branta var backarna, första var lång och farten bara ökade och ökade. den rasade jag i. Den andra vågade vi inte åka i. Vi måste bli stadigare och få mer teknik.
Premiären avklarad alltså 🙂
Hoppas den inte var alltför avskräckande med alla backar!
Gud sÃ¥ duktig du är. heja heja… och jösses vad snö ni har. Tror ni har mer än vi!
Vi hade ju kungsgran i huset men trist nog har vi inte plats här i lägenheten, barrfritt är ju hur bra som helst. Däremot luktar de ju inte, men en kan ju inte få allt int 🙂
Våran är någon speciell sort också, i alla fall vad den 100:- dyrare än de andra som banne mig var hur fula som helst. Värre än förra årets till och med!
Bra jobbat, nu e de bara att valla och åka vad tygen håller. Har några tips om ni vill ha.
Bra valla verkar vara A & O