När M och jag var på Rhodos hittade jag en favoriträtt som jag döpte till ”kärlek på ett fat” Maria på Tamam hade skapat. Den försökte vi kopiera förra året när vi kom hem. Men ack det hamnade i soporna. Men när jag kom hem så hade M gjort ett nytt försök. Det smakade måhända inte alls som Marias, inte var konsistensen densamma inte så krämigt. Men det var gott på sitt eget vis.
Och eftersom M bemödat sig så för min skull så kanske det här ändå är ÄKTA kärlek på ett fat.
Ms fina försök under arbetet.
Marias version.
Jag har shoppat från USA till årets Halloween projekt. Här är en smyg titt på ett par av delarna. Nu ska det ta en veckas frakt I USA. Sen kommer Bongo International att skicka det vidare till mig. Så 2-3 veckor så är det här. Så nej jag är inte alls ute i särskillt god tid. Ska ju meka ihop projektet också.
Eller tja kantarellnasaren på Hötorget plockade. Jag han inte säga mer än ”Nej jag ska inte ha, jag vill ha små kantareller” så började han plocka ur sin hemliga påse.
– ”se, se nej bara fina små, du behöver bara slänga istekpannan och steka fina fina små se!”
Visst åkte det med ett par klumpar också men faktiskt inte alls så många. Inga riktigt små fina heller men en helt OK skörd.
Så nu har jag lite gott. Min middag idag blev alltså ett par mackor med stekta kantareller. Ingen tråkig middag alls om jag får säga det själv.
Så sen när vintern känns mörkkall och trist blir det troligen lite kantarellpasta med kyckling. Något att se fram emot.
Till och med jag blev lite kall eftersom SL tvingade mig vänta extra länge på bussen. Vad gör man då när hösten knackar på?
Jo man tänder ljus fluffar upp ett Lush-bad och lyssnar på en god bok i ett varmt bad. Nu är tiden för att kura och mysa. Eller ja vad säger jag? Det kan man så klart göra jämt!
… av semestern med ett bullbak. Sen dröjer det minst till Lucia innan det är dags igen. Den här gången fick M svulla i Kardemumma istället för de vanliga med Kanel.
Nom nom nom
