Mysecretwindow.se

OK, en viss förbättring har skett på sovfronten. Sömntågets tidtabell hade visst bara sena avgångar även igår, klockan hann bli runt ett innan det rullade in ett tåg på perrongen. Men sen sov jag hur bra som helst, jag minns inte när sängen varit så skön sist.

I morse när jag vaknade kändes den som om den höll om och höll i mig. Själv frågade jag mig varför klockan ringde mitt i natten (06:30). Tryckte på samtliga Znooseknappar (Har tre klockor så här i början, litar inte på mig själv annars). Värmen i sängen var så där lagom tempererad, täcket var lagom fluffigt och luften fräsch att andas. Nicke kom och kröp ner bredvid mig med ett antal mjau så att jag skulle märka att han var där och krama om honom. Det där perfekta gosa in sig och somna om scenariot.

Nej än är jag inte omprogrammerad till att kliva upp utan att kroppen formligen skriker åt mig att något är fel. Senare någon gång nästa vecka, när jag kommer in i gängorna igen. Då kommer kroppen att gnälla en aning över att slitas från värmen, men sedan finna sig i det och gå in i sömngångarläge.
Måste bara föra vidare Charlottes visdomsord som hon i sin tur fått på mejlen från Kjell.

“För varje semestervecka tar det en (1) dag att komma tillbaka till rutinerna, dvs. har du haft 4 veckors semester är det först på fredagen du mentalt är tillbaka i kontorsstolen, å på fredagen är man ju upptagen med att fundera på helgen, så i praktiken börjar du jobba först nu på måndag :-)”

Jag tyckte nämligen det inlägget var så trösterikt nu när första veckan efter semestern är igång. Började första dagen med att tömma mejllådan och den här dagen har börjat med det vanliga tisdagsmötet och en kick down av vår chef. Andra företag kör kick offer och ”kom igen, nu kör vi tal”. Men vi får alldeles för sällan höra pep-talks utan mest depp-talks. En hälsosam kombi efterlyses! Tror alla skulle prestera betydligt bättre om de fick känna sig duktiga och bra.

Så nu sitter jag här och undrar lite

• Varför sitter jag här och knappar på tangentbordet när jag kunde ligga hemma och flippa på fjärkontrollen?
• Varför sitter jag i möten, när jag kunde lyssna på folk på någon taverna I Grekland?
• Varför sitter jag och lägger in ordrar i Visma när jag kunde skapa hemsidor åt egna kunder?
• Varför sitter jag i en kontorsstol när sanden på stranden eller sängen och ryggläge är alternativet
• Varför käkar jag lunch ur ”snuskburk” när jag kunde fixa något fräsht hemma?
• Varför sitter jag här och läser mejl när jag kunde läsa pocketböcker?
• Varför sitter jag och bokar möten is SuperOffice när jag kunde blogga?

Frågorna hopar sig men svaret är enkelt. Jag lever inte för att arbeta utan arbetar för att leva.

Men jag ser verkligen fram emot den dag då jag även vill leva för arbetet.