Nästan krossat sittben
Jaha så var det dags, kaxigt satt jag mig åter igen på cykeln. Första gången för säsongen och trampade iväg. Efter två tredjedelar av turen stannade vi och kikade på Årstaviken sörplade lite vatten innan vi klev på cyklarna igen.
AAAAAJJJ som f-n! Mitt sittben var nog närapå krossat för smärtan som som kom över mig var skarp och brutal. Men efter någon minut var jag rätt bedövad igen.
Det här var igår. Idag har jag skrikit till av förvåning då jag rest mig, satt mig ner ändrat ställning, ja istortsätt vad jag än gjort så har mina stackars misshandlade sittben gjort sig påminda.
I påsk får vi hoppas det blir fint väder så att jag kan ge mig ut igen!
En har tyckt till än så länge
En har tyckt till när det gäller mina tankar om “Nästan krossat sittben”
Jo det brukar kännas i rumpan när man cyklat första gången efter ett längre uppehåll. Nu har jag ju inte cyklat sen i december så det blir säkert samma för mig när jag tar fram cykeln framemot slutet av månaden/början på maj.
Och ja.. regn är bra. Men det kan väl regna på natten. Inte på dagen, när man dessutom är ledig en vecka. Då vill vi ju kunna vara ute!
Jo håller med om att det ska va sol på dagarna och regna på nätterna.