Avundsjuka är ett slags beröm.
Det är lustigt vad glad jag blir när någon öppet visar sin avundsjuka. Jo ja många blir nog sårade jag minns att jag var rätt känslig när jag var yngre precis när jag började skolan. Tack och lov hade jag en självkänsla som jag tror är ovanlig för en tjej i den åldern. Det är något jag sedan tagit med mig. Sån dumhet gör mig stolt över att inte vara likadan själv, jag tar det som beröm. Jag har lärt mig att se det som att man inte ska bry sig om att människor talar illa om en, i bästa fall kan det vara avund. Man ska veta att varje gång man åstadkommer något skaffar man sig en fiende. Man måste förbli medelmåttig för att vara populär. Ja jag vet att det är en aning cyniskt men ser man sig omkring så är det ofta så. Dessutom är det så att det som är bra och vackert men man själv inte kan härma det svärtar man. John Churton Collins har sagt att avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker vilket ju blir tydligt om man ser på definitionen av ordet
”Avund och avundsjuka är en önskan om att erhÃ¥lla samma saker eller fördelar som nÃ¥gon annan har. Den som hyser sÃ¥dana känslor kallas avundsjuk. Att hysa känslorna kallas att avundas. Avund är inte detsamma som missunnsamhet. BÃ¥da orden härleds frÃ¥n verbet unna.”
2 har sagt sitt
2 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “Avundsjuka är ett slags beröm.”
Jag resonerar nog som du. Det jag har det har jag och det jag är bra på är jag bra på. Sätter inte mitt ljus under skäppan. Om någon blir avundsjuk för det så må det vara hennes/hans problem.
Sen är det nog så att avundsjukan driver människan framåt, så den är definitivt inte enbart negativ.
Nej sÃ¥ länge den inte kommer ut i negativ form utan gör att man vill bli bättre… sÃ¥ är jag böjd att hÃ¥lla med dig… Men tyvärr tar den ofta fram dumma och elaka sidor hos människor.