Usch… jag skäms!
Min blogg har varit ett sätt att gotta mig i min egen olycka. Är det riktigt sunt ? Jag borde ju titta efter utvägar.. fast jag orkar inte. Fast att skriva är ju också ett sätt att bearbeta, jag ser bloggandet som en for av hemsnickrad psykoanalys samtidigt som jag faktiskt håller igen en del av det jag tänker och känner pga någon form av självbevarelsedrift för hur det än är så har jag ju valt att inte gömma mig bakom en pseudonym.
Ingen har tyckt till än