Jo det ömmar en del kanske Àr det dÀrför jag drömmer att huggormar biter mig i lÄren!? Man skulle kunna tro att man bara kÀnner av det i benen men det ömmar lite hÀr och var efter cyklingen i helgen.
Egentligen Àr det inte sÄ obehagligt smÀrtsamt utan pÄ nÄgot vis lite skönt. Förutom nÀr jag sitter med benen uppdragna och nya Àlsklingen lutad mot dem, dÄ ger benen upp!? Det hÀnder mycket mysko med kroppen just nu. Har försökt illustrera vart det brÀnner och ömmar sÄ att ni kan uppleva det underliga med mig.
Föresten, Àr det inte lite underligt att det förutom de mest ömma delarna alltsÄ dem jag mÀrkt ut ovan Àven kÀnns i nacke, axlar och lite var stans. Jag menar baken, jo den kan man liksom koppla ihop med trycksmÀrtan och lÄren med nedriga uppförsbackar. Men resten hur gick det till?
Jag trampar pĂ„ i lagom takt för att hjĂ€rtat och mjölksyran inte ska braka över mig, dĂ„ kommer tant Agda glidandes rakt sittandes pĂ„ en damcykel frĂ„n -72. Fan tĂ€nker jag och trampar vidare, dĂ„ glider ett par förbi pĂ„ ett par rosthögar Ă€ven de frĂ„n 70-talet (BĂ„de paret och cyklarna). En kille pĂ„ en beach cuiser formligen forsar förbi. Just dĂ„ Ă€r jag glad att jag inte har en racer och full cykelmundering, VĂLDIGT glad.
OK OK jag ska vÀnta lite med att skaffa racer insÄg jag. För om Agda 73 Är pÄ cykel anno 72 trampat om mig dÄ jag flÀmtat pÄ den, ja dÄ vet jag inte om min cykelkarriÀr hade varit över i alla fall.
NÄja jag kör en M och visar upp min cykeltur (mÀtt med Eniro). Det blev inte alls nÄgot jÀttetur utan en lugn och stilla söndagslunk lagom för min otrÀnade kropp.
Var nĂ€stan lite för varmt klĂ€dd i min t-shirt och knickers med knĂ€strumpor. Visst lĂ„ter det vĂ€rdigt dagens outfit? Nej ni fĂ„r inte se! Ăr glad att jag skaffat kortfingrade cykelhandskar, jo jag har nĂ„gra”riktiga cykelklĂ€der” sĂ„ som blöjbyxor för att skydda baken frĂ„n allt för mycket skav och tryck, sen har jag Ă€ven handskar ifall att jag skulle rasa sĂ„ river jag inte upp hĂ€nderna. Slutligen hjĂ€lm och det har ju redan visat sig anvĂ€ndbart.
Nej jag Àr inte nedslagen bara utslagen, vi ses pÄ cykelbanorna om nÄgra dagar igen!
JodĂ„ det blir roligare att laga mat med vassa knivar, detsamma gĂ€ller cyklar. Jag lovar! Idag var M och jag ute och trampade igen. Jag hade pulsmĂ€taren pĂ„ mig och toppade rĂ€tt mĂ„nga gĂ„nger. Nu betyder det som sagt inte sĂ„ mycket nĂ€r man Ă€r otrĂ€nad som jag. Vi kan jĂ€mföra med M som kunnat cykla cirklar runt mig. NĂ„ja tur jag inte tĂ€vlar mot den cykelfĂ„nen! đ
Men jag tyckte det var sÄ skönt att cykla fast jag fick mjölksyrekÀnningar och spykÀnslor att jag började planera tjejtramp och andra galenskaper. OK sÄ jag hÄller 10 km i timmen med vilopauser men det Àr hÄrklyveri, det Àr jÀvligt kul att cykla. Vem hade anat? SÄ nu ska jag ha en cykel till, en Contessa Speedster.
Bild: Scott
M skrattar och sĂ€ger att jag nog ska ta det lite lugnt och kanske ta mig runt min mil utan att stanna. Va fan! Ska han komma och vara sansad nu? Jag hejar minsann alltid pĂ„ honom med kĂ€cka KĂP! KĂP!
Att jag vill ha en snabbare vĂ€ghoj fast jag för nĂ€rvarande bromsar hela tiden hör inte till saken. Det gĂ„r vĂ€l över? att jag redan har en sjujĂ€vlans cykel spelar vĂ€l heller ingen roll? Den Ă€r ju för rundorna pĂ„ grus och ruttna cykelvĂ€gar. Jag ska ju cykla ut till Ingarö i sommar ocksĂ„ dĂ„ MĂ
STE jag ha en racer đ
Att M nu inte tycker att jag Àr den vassaste kniven i lÄdan som ska tjacka ny cykel efter 6 rundor pÄ mitt första köp spelar ingen roll. Den Àr snygg, den Àr het och den gör mig oslagbar i köket pÄ vÀgen.
Hmmm surfar runt lite sÄ hÀr pÄ morgonen och vet ni vad som börjar utkristallisera sig nÀr det gÀller de bloggar jag vÀljer att lÀsa?
Jo alla kÀmpar mer eller mindre med vikten. Nja det Àr inte viktbloggar jag letar upp, utan vardagsbloggar företrÀdelsevis med nÄgot Àldre bloggare (inte de vanliga modebloggarflickorna). NÄja nÄgra fÄ trÀnar sÄ mycket att de inte behöver tÀnka pÄ vikten men dÄ stÄr det an massa om dagens trÀning istÀllet, men de tillhör liksom ovanligheterna.
SĂ„ Ă€r det sĂ„ att bloggare (I min Ă„lder) Ă€r feta? Eller i alla fall mĂ„ste kĂ€mpa med vikten mer? Ăr det dĂ„ för att de Ă€r i min Ă„lder och Ă€r mer benĂ€gna att lĂ€gga pĂ„ sig ovasĂ€tt om de bloggar eller inte? Antagligen Ă€r det ju det sistnĂ€mnda, men jag kan i alla fall kĂ€nna att mja jo datornerdar borde riskera tungrumpor lite mer. Ingen rolig insikt dĂ„ jag antagligen Ă€r den största datortönten och dĂ€rmed antagligen har den största bloggbaken.
SĂ€ger som vanligt:
-Shit jag mÄste cykla. (Sen fortsÀtter jag att blogga)
Jaha sĂ„ var det dags, kaxigt satt jag mig Ă„ter igen pĂ„ cykeln. Första gĂ„ngen för sĂ€songen och trampade ivĂ€g. Efter tvĂ„ tredjedelar av turen stannade vi och kikade pĂ„ Ă
rstaviken sörplade lite vatten innan vi klev pÄ cyklarna igen.
AAAAAJJJ som f-n! Mitt sittben var nog nÀrapÄ krossat för smÀrtan som som kom över mig var skarp och brutal. Men efter nÄgon minut var jag rÀtt bedövad igen.
Det hÀr var igÄr. Idag har jag skrikit till av förvÄning dÄ jag rest mig, satt mig ner Àndrat stÀllning, ja istortsÀtt vad jag Àn gjort sÄ har mina stackars misshandlade sittben gjort sig pÄminda.
I pÄsk fÄr vi hoppas det blir fint vÀder sÄ att jag kan ge mig ut igen!
