To Russia with love
Sanningen att säga så förväntade jag mig inte så mycket från den här resan för min personliga del. Det här skulle bli en affärsresa där jag befann mig instängd i ett mötesrum större delen av tiden. Jag skulle supas full med hjälp av vodka och går på klubb där halvnaknaflickor dansade. Visst blev det lite mötestid och visst blev det vodka, men mest av allt blev jag tagen av Moskva. För trots att det var grått mörkt och trist visade Moskva att hon med all säkerhet kan stråla när hon slipper vinterblekheten, och får lite färg av solen.
Visst kändes det som mina fördommar skulle besannas när planet äntligen fick landa och taxat in till terminalen. Vi fick inte docka före gränspolisen anlänt och det svartnade inne i planet då generatorn som skulle ge ström la av medan vi väntade. Och när köerna för att ta sig genom passkontrollen knappt rörde sig. Första känslan var att vi kommit till ett ineffektivt land där alla fortfarande levde med ett tänk hos statsanställda utan yrkesstolthet. Men den känslan glömde jag bort under resten av resan så fort den barska kvinnan i passkontrollen tittat upp på mig och med ett leende sagt ”welcome to Russia”
Vi blev upphämtade av Ilya vår ryska partner och han körde oss till hotellet. Som var magnifikt. Där plockade vi nog några poäng (Pengar och priset på prylar tycks imponera här) och jag hade visst lyckats boka in ett riktigt imponerande hotell. Ännu mer imponerande var tydligen det faktum att vi lyckats boka det till nästan ingen kostnad alls (om man ser till vad det borde kosta, det upprepades nämligen många ggr att vi gjort en strålande deal). Längs vägen till hotellet fascinerades jag av de långa band av trippel ljulbelysning som sträckte sig hela vägen från flygplatsen och hela vägen in i Moskva.
Att ta sig fram i Moskva är dock ingen lätt sak då det är trafikstockningar allt som oftast. Vad det beror på har jag inte riktigt klurat ut för det går upp till 14 filiga vägar genom Moskva.
Vi blev sedan lotsade till en fantastisk restaurang som jag inte för mitt liv tycks kunna koma ihåg namnet på (Något på O, tur att mitt liv inte hänger på det!). Det låg i en stor vacker stenvilla från 1700-talet. Där introducerades jag till rysk matkultur. Små förrätter som man plockade det man önskade ifrån, soppa (Självklart testade jag Borscht), varmrätt för min del blev det vildsvin (vi valde att hoppa över efterrätten, vilket jag ångrar idag, trots att jag var mätt för jag hade gärna provat något traditionellt där med). Genom hela måltiden drack vi vodka som serverades i miniatyrvinglas och större vinglas med tranbärsjuice. Jag blev tillfrågad om jag önskade dricka något annat då jag är kvinna, men jag vill göra det ”rätt”. Och jag måste säga att med den vodkan så skulle jag nog många gånger föredra detta då det lät smaken på maten komma fram.
Ryssar tycks också vara väldigt artigt uppfostrade för min jacka togs om hand först, Ilya såg till att min stol var utdragen och han väntade med att sätta sig tills jag satt. När Alexander dök upp på restaurangen strax efter att vi fått vårt bord sträckte jag fram handen för att hälsa som grabbarna men se nej det gick inte, utan en lätt kyss på handen skulle det vara. De kan till och med få MIG att känna mig nätt och kvinnlig, ingen dålig bedrift som bara ett fåtal svenska män klarat av. Enligt svensk tid var middagen avklarad runt 01:00. Tack och lov blev det ingen fortsättning på kvällen.
