Mysecretwindow.se

Förmiddagen skulle bjuda på lite snabbsightseening och så skulle grabbarna shoppa. Jo de är värre än fruntimmer så det passade jag på att påpeka. Jag fick antagligen igen genom att de höll ett för mig hopplöst tempo, alltid 50 meter före. Herregud hur ska man hinna fota i det tempot.Vi gick mot röda torget från hotellet och genade genom Tsum, varuhuset som tävlar med Gum att vara det mest fashionabla i Moskva. Ilya hade gissat på att de nog inte öppnade före 10:00, då Moskvas rika kvinnor nog inte vill stressa upp på mornarna för att orka shoppa. I Moskva bor det flest miljardärer i världen och det märktes! Martin fick syn på ett par snygga skor som han kunnat tänka sig om de inte kostat 5500 kronor. Chocken lyste i hans ögon vid upptäkten. Själv skrattade jag då det i min värld är vad ett par riktigt läckra damskor kostar och då är det bara ett par remmar på en sula med klack. Vidare mot rödatorget.

Tyvärr fick jag inte uppleva rymden då de smällt upp en jätteskridskobana mitt på torget. Fast rätt maffigt var det i alla fall. Passerade mausoleet där farbrorn med det lustiga skägget vilar uppstoppad tillsammas med askan av sin älskarinna och lite prominenta högdjur. Dagen var ganska grå så ni får hålla tillgodo med gråtrista bilder, tror som sagt att jag skulle föredra att svettas en solig dag i Moskva när solen glittrar i de gyllene lökkupolerna. Nåja det får väl bli någon annan gång.

Sen ser vi något otäckt och oväntat. en man som brinner. sedan ligger hans jacka på marken och brinner, någon kommer springande med en brandsläckare. Jag tror dock inte han tände på själv för han verkade mycket chockad och var bränd på både händer och i ansiktet.

För att inte bli ståendes stirrandes på mannen som nog inte får en så mysig jul (Ryssar firar visserligen sin jul 6 Januari, Nyår är deras stora högtid) gick vi vidare för att kika in på Gum som brer ut sig på andra sidan torget. Gum var förr stället där sovjetpamparna hade tillträde för att konsumera, för så var rättvisan i rättvisestaten Sovjet. Nu har alla tillträde även om väldigt få faktiskt kan handla där.

Sen fick jag jaga efter killarna igen för de ville shoppa på LITE mer prisvänligt ställe. för att vara ett land som inte firar jul fans det extremt många granar som blinkade och lyste så att det var värdigt Las vegas. De fanns precis överallt. En sak att tänka på är att det kan vara knepigt att ta sig över de breda gatorna då det inte alltid finns övergångsställen. Då gäller det att hitta en undergång… Det måste väl vara den enda gången undergång är något positivt?

Undertiden jag sprang försökte jag fota lite av den blandning av arkitektur som finns i Moskva men det gick sådär när jag var ute på joggingrunda. Bjuder på ett par bilder.

Slutligen hade killarna fått nog av att leta julklappar och blev fika sugna. Så det blev till att börja kika etter lämpligt café. Vad kan då vara mer ryskt än Starbucks? Det var tydligen helt nyöppnat men vi hade ju inte tid att springa runt och leta. Jag var rätt tacksam för det då jag var röd och svettig som efter ett gympass. Enligt Martin såg jag hälsosam ut så det får väl gå.

Sen blev det småjogging och en snurrig vända nere i tunnelbanan för att hinna tillbaka till hotellet innan Ilya skulle komma och hämta oss för ytterligare ett möte. Där fick vi presenter, om någon undrar vad jag fick så var det rysk Champagne så nu är jag klar inför nyår också.

Taxi till flygplatsen där jag fick bädda in flaskan i min täckjacka för att få hem den hel, då vätskor numer måste packas ner som säkert alla vet. Grabbarna kom igenom passkontrollen fortast och jag blev föga förvånad när jag hittade dem shoppandes igen… jag bara skrattade. Jag hoppas alla stryker sina fördomar om att kvinnor är de som är shoppinggalna det har nu blivit motbevisat!

Naturligtvis fick vi köa ett par timmar i planet. De använde endast EN bana för både start och landning. Så köandet i landet finns kvar.

Efter frukost blev vi upphämtade på hotellet och tog oss till kontoret. Så fort vi klev ur bilen fylder näsan av doften av choklad från fabriken som låg längre ner på gatan, det retar mig att jag inte fotade byggnaden som lös julröd och också finns avbildad på chokladförpackningarna. Jag kan inte minnas att jag blivit så överväldigad av en doft tidigare. jag har alltid fashinerats av genuina traditioner som hållit fram till idag och detta är den älsta konfektyrfabriken i Ryssland, även om den under sovjettiden blev ”nationaliskerad” och fick heta #2.

Sen blev det tid för att kika på lokalerna, ha möte och överräcka presenter. Vi hade med oss en gammal bok med teckningar av Stockholm. Den satte tårar i ögonen på Alexander som jag låtsades att jag inte såg. Vi hade även med oss Dufvenkrooks glöggsamling och Annas julburk med pepparkakor till både Ilya och Alexander, då vi hade med oss ytterligare en present till Elena som är min kontakt när jag hanterar ordrarna kallades hon in och jag överräckte. Elena såg rätt bortkommen och generad ut, det är vad jag förstår väldigt hirakiskt på ryska företag. Hon fan sig dock och gav mig en kindpuss som tack vilket bringade fram en lätt applåd från hennes chefer.Mötet i övrig redogör jag så klart inte för.

Efter lunch var det dags för andra överraskningar för vår del. Alexanders överraskning var ett besök på konstnärshuset (The central House of Artists) granne med Gorkij park. Museet är en byggnad ful som stryk, den ser ut som en simhall. Jättereklamskylten för mobiloperatören Megafon på taket gör inte saken bättre. Men utställningen var dock betydligt intressantare den ryske konstnären Ivan Shishkin. 3 av tavlorna har jag tidigare sett som diabilder under konsthistorialektionerna under mitt år på konstskola. Ingen av bilderna berörde mig som dia bild men träffade mig starkt i verkligheten. Min favorittavla av Shishkin har jag dock aldrig sett förr jag tror den är privatägd vilket kan vara en anledning. Alexander guidade oss själv på ryska med hjälp av en tolk vilket var extra roligt. Den här bilden är nog en av de mest kända. Den har en lite rolig historia, det gjordes en ”maknadsundersökning” av vad det ryska folket ville se och det målade Shishkin. Hans problem var dock att han trots att han var så skicklig när det gällde landskapsmålning inte kunde måla björnarna så det fick hans vän Konstantin Savitsky göra. En annan av hans mest kända målningar som jag också sett tidigare som dia heter ”In the Wilds of the North” den MÅSTE upplevas IRL. Den ses dock normalt i Ukraina där den var inlånad ifrån. Nog med konsthistoria nu, även om det finns mer att berätta.

Min chef hade vid ett tidigare besök nämnt att det skulle vara roligt att se ishockey, jag gisssar att han hade tänkt sig en loka match med t.ex. Dynamo moskva. Visst blev det hockey men inte en lokal match, nästa överraskning var hockey på landslagsnivå. Ryssland – Finland.  På bästa platser mitt på långsidan strax ovanför spelarbåset. Med Tichonov den gamle landslagstränaren på samma plats fast mitt emot.

Vi valde att åka tunnelbana tillbaks till hotellet istället för att få skjuts. Har ju hört att tunnelbanan ska upplevas, jag blev dock inte särskillt imponerad förutom att det var i det närmaste klotterfritt. Så klart är mängden marmor också imponerande och så missade vi nog de vackraste stationerna, jag får kanske ta mig en närmare titt om jag besöker Moskva igen med mer tid för sightseeing.Nej ska man imponeras av något så är det att det åker lika många människor här som i NY och London tillsammans under en dag. En liten rolig detalj som man kanske inte tänker på trots att man passerar dem är att rulltrapporna körs av ”rulltrappeförare” som sitter i små hytter längst ner vid rulltrappan.

Kvällen avslutades med en snabbpizza som vi fick tigga oss till att få beställa då de skulle stänga stället (inte så konstigt med tanke på att klockan var 23:05.  Raktframför mig på restaurangen fanns en TV som visade kvällens hockeymatch, mitt i en tugga vart jag tvungen att avbryta mig för där satt ju jag. Så nu kan jag bocka av det också, jag har varit på rysk TV *flinar*. Kände mig inte alls trött när vi halkade hem till hotellet men så fort jag lagt mig på sängen höll jag på att somna med kläderna på.

Sanningen att säga så förväntade jag mig inte så mycket från den här resan för min personliga del. Det här skulle bli en affärsresa där jag befann mig instängd i ett mötesrum större delen av tiden. Jag skulle supas full med hjälp av vodka och går på klubb där halvnaknaflickor dansade. Visst blev det lite mötestid och visst blev det vodka, men mest av allt blev jag tagen av Moskva. För trots att det var grått mörkt och trist visade Moskva att hon med all säkerhet kan stråla när hon slipper vinterblekheten, och får lite färg av solen.

Visst kändes det som mina fördommar skulle besannas när planet äntligen fick landa och taxat in till terminalen. Vi fick inte docka före gränspolisen anlänt och det svartnade inne i planet då generatorn som skulle ge ström la av medan vi väntade. Och när köerna för att ta sig genom passkontrollen  knappt rörde sig. Första känslan var att vi kommit till ett ineffektivt land där alla fortfarande levde med ett tänk hos statsanställda utan yrkesstolthet. Men den känslan glömde jag bort under resten av resan så fort den barska kvinnan i passkontrollen tittat upp på mig och med ett leende sagt ”welcome to Russia”

Vi blev upphämtade av Ilya vår ryska partner och han körde oss till hotellet. Som var magnifikt. Där plockade vi nog några poäng (Pengar och priset på prylar tycks imponera här) och jag hade visst lyckats boka in ett riktigt imponerande hotell. Ännu mer imponerande var tydligen det faktum att vi lyckats boka det till nästan ingen kostnad alls (om man ser till vad det borde kosta, det upprepades nämligen många ggr att vi gjort en strålande deal). Längs vägen till hotellet fascinerades jag av de långa band av trippel ljulbelysning som sträckte sig hela vägen från flygplatsen och hela vägen in i Moskva.

Att ta sig fram i Moskva är dock ingen lätt sak då det är trafikstockningar allt som oftast. Vad det beror på har jag inte riktigt klurat ut för det går upp till 14 filiga vägar genom Moskva. 

 Vi blev sedan lotsade till en fantastisk restaurang som jag inte för mitt liv tycks kunna koma ihåg namnet på (Något på O, tur att mitt liv inte hänger på det!). Det låg i en stor vacker stenvilla från 1700-talet. Där introducerades jag till rysk matkultur. Små förrätter som man plockade det man önskade ifrån, soppa (Självklart testade jag Borscht), varmrätt för min del blev det vildsvin (vi valde att hoppa över efterrätten, vilket jag ångrar idag, trots att jag var mätt för jag hade gärna provat något traditionellt där med). Genom hela måltiden drack vi vodka som serverades i miniatyrvinglas och större vinglas med tranbärsjuice. Jag blev tillfrågad om jag önskade dricka något annat då jag är kvinna, men jag vill göra det ”rätt”. Och jag måste säga att med den vodkan så skulle jag nog många gånger föredra detta då det lät smaken på maten komma fram.

Ryssar tycks också vara väldigt artigt uppfostrade för min jacka togs om hand först,  Ilya såg till att min stol var utdragen och han väntade med att sätta sig tills jag satt. När Alexander dök upp på restaurangen strax efter att vi fått vårt bord sträckte jag fram handen för att hälsa som grabbarna men se nej det gick inte, utan en lätt kyss på handen skulle det vara. De kan till och med få MIG att känna mig nätt och kvinnlig, ingen dålig bedrift som bara ett fåtal svenska män klarat av. Enligt svensk tid var middagen avklarad runt 01:00. Tack och lov blev det ingen fortsättning på kvällen.